Jag var död på insidan, jag mådde inte bra. Depressionen åt upp mig inifrån.. 
På ytan var jag som vem som helst, kanske lite frånvarande bara. Men jag visste att någonting saknades, det tog sakta men säkert sönder mig..

Sen precis när jag började hitta mig själv igen så fann jag också dig. Lyckan blev plötsligt stor och turen vände. Den vart på min sida.

Jag visste direkt när jag såg dig att du var speciell, jag tyckte om känslan en blick från dig gav mig..

När vi sedan började prata insåg jag att du var någon för mig.. Jag föll sakta men säkert för dig, Kevin. 
Du var bara sådär underbar man drömmer om att en kille ska vara. Perfekt!

När du sedan kontaktade mig efter dem där dagarna på floran, efter sista konserten i nian, så kunde jag inte bli lyckligare, trodde jag iallafall. Det skulle sig i framtiden visa sig att vara fel.. 
Då jag nu är lyckligare än någonsin..

Efter att fått lära känna dig kunde jag inte tveka längre, du vart den rätta för mig. Bestämde mig för att få dig till att förstå att jag kände så.

Jag ville vara med dig nästan varje dag. Jag försökte med blickar få dig till att förstå att mina tankar bara var "kyss mig då, vad väntar du på!?"

Men du verkade inte förstå, jag höll på att ge upp.. Men sen kom min födelsedag upp, jag önskade mig en puss.

Fick då också ett "present-kort" på pussar.

UNDERBART!

Det var min tanke.

Äntligen kanske han förstår.. Jag använde mitt kort, om och om igen..

Vi höll hand, jag var så lycklig!

Men osäker..

Det var natten under tivolirock som övertygade mig om att med dig har tiden ingen betydelse.

Och jag har fortfarande väldigt starka känslor för dig, de verkar växa för varje dag som går. <3

Jag älskar dig verkligen så sjukt mycket, hoppas tiden med dig aldrig försvinner!

skulle inte vilja leva utan dig, allt är finare nu när du är med mig.

Tack för att du finns för mig älskling.